thailandscherloff

Jag är en kille på 47 år som bor i Stockholms city tillsammans med min sambo Staffan och våra två katter Assar och Sixten. Jag jobbar inom försäkringsbranchen, ett jobb som är helt OK, men om sanningen ska fram så jobbar jag för att jag måste försörja mig, inte för att mitt jobb är min hobby. Helst av allt skulle jag vilja vara ekonomiskt oberoende, sluta jobba och flytta med Staffan ner till Thailand.

Att vi tycker så mycket om Thailand har resulterat i att vi låtit bygga oss ett hus där. Våra planer är att flytta ner dit när vi slutar arbeta om en 10 - 12 år (förhoppningsvis). Som en förberedelse för det så går vi båda på en kurs i thailändska. Vi är nu inne på tredje terminen och har börjat med att lära oss att skriva och läsa. Kursen som vi går drivs av Folkuniversitetet och vi har en kurskväll i veckan.

Thai har ju helt andra bokstäver än vårt språk och mycket av det talade språket bygger på att man uttalar orden på ett visst sätt. Det finns fem olika toner som man kan uttala ett och samma ord på. Beroende på hur man betonar ordet får det olika betydelse. En stor del av första terminen av kursen gick åt till att traggla detta uttal.

Vi har fantastisk lärare som heter Sawitree. Nästan alla thailändare har ett smeknamn, vilket är det enda namn som används av deras vänner och familj. Sawitrees smeknamn är Goong, vilket betyder räka! Det är mycket vanligt med smeknamn som Räka, Gris, Fet, Stopp, Flyta och andra konstigheter. Sawitree är thailändska men har bott i Sverige i 14 år. Här arbetar hon som hemspråkslärare i thailändksa språket. Hon är utbildad vid ett av Bangkoks bästa universitet och är en mycket energisk och god pedagog. Hon var stenhård på att vi måste behärska de olika betoningarna helt rätt, annars är risken stor att thailändarna inte förstår vad man säger, även om vi tycker att vi säger ordet helt rätt. Vi kommer att fortsätta tills dess att vi kan läsa, skriva och tala thailändska i princip flytande.

Eftersom vi tänker bosätta oss där stora delar av året, så krävs det att man kan prata thai annars måste man alltid ha med sig en tolk, t ex vid bankaffärer, postärenden, vid kontakt med olika myndigheter etc. De thailändare som arbetar inom hotell- och turistnäringen kan normalt lite engelska, men i övrigt så kan de flesta ingen eller nästan ingen engelska alls.

Lite fakta om vårt hus:

Det ligger på Phuket, i ett område som heter Rawai, ett distrikt som ligger på öns sydligaste spets. Rawai är inte så exploaterat som de mer känds orterna längs Phukets västkust (t ex Kata, Karon och Patong). Vårt hus ligger ca 3 km från en strand som heter Nai Harn beach. Den räknas som en av Phukets bästa stränder och är inte heller den så exploaterad.


Vårt hus stod färdigt i slutet av 2006 och vi åkte ner den 14 december för att ta huset i besittning. Det var jättespännande! Vi hade gjort många turer ner till Phuket tidigare och då valt ut och beställt möbler som var levererade och på plats när vi kom ner. Men i ett hus är det många saker som behövs, allt från en hammare till en dammsugare. Det blev många turer in till Phuket Town, men det kändes bara kul. Huset blev precis så härligt som vi förväntat oss, eller egentligen ännu härligare. Det är på 116 kvm med två sovrum med tillhörande badrum, kök, förråd samt ett stort vardagsrum. Utanför vardagsrummet har vi en terass med överbyggt tak (bra mot den heta solen och mot de tropiska regnskurarna som kommer ibland). När det blir för varmt svalkar vi oss i poolen som mäter 8 * 4 meter.

Huset är omgärdat av en vit mur som skyddar mot insyn. Man bygger ofta så i Thailand och det passar oss utmärkt eftersom vi värdesätter lugn och ro utan störande grannar. Vill man umgås med sina grannar så är ju muren inget hinder för det. Huset ligger i ett område med ca 18 hus. Husen är byggda av en byggfirma som ägs av en tysk och en thailänds kille. Tysken heter Dieter Schultze och byggfirman heter Siam Business. Att det är en tysk som stått bakom bygget har borgat för att det blivit byggt med god kvalitet. Tysk eller svensk kvalitet kan man inte räkna med i Thailand, men enligt Dieter så bygger de med sikte på tysk kvalitet, d v s de kommer så nära den graden av kvalitet som man kan komma.

När vi kommit ner i december så hade vi bara gräsmatta i vår trädgård. Det såg kalt ut och vi kontaktade en välrenommerad trädgårdsmästare som kom till oss med sin digitalkamera, tog en massa bilder och lovade återkomma om 4 dagar. När 4 dagar gått återkom han med stora fina handgjorda skisser där han ritat och målat trädgåden som han skulle vilja göra den. Det såg mycket fint ut och vi gav honom uppdraget.

Dagen därpå, tidigt på morgonen, kom det en lastbil fullastad med palmer, gröna växter och blommor. Dessa lastades ur av fyra unga trädgårdsarbetare som snart satte igång med att gräva. De grävde bort vår hårda jord och ersätte den med planteringsjord och sedan började trädgården växa fram vartefter. I två hela dagar arbetade dessa fyra ungdomar i princip oavbrutet. De gjorde ett storartat jobb och vilade inte många minuter trots att solen gassade och det var närmare 30 grader varmt i skuggan. Vi servade dem med isvatten, Cola och färsk frukt.

Den tredje dagen kom två av trädgårdsarbetarna tillbaka och stadgade upp de höga palmerna med träställningar så att de skulle rota sig utan att hamna snett. Därefter var allt klart och vi hade fått en alldeles fantastisk tropisk trädgård. Det kändes som om vi hamnat i Edens lustgård och vi kände att här vill vi stanna för gott!

Julen firade vi med lite svensk mat. Vi äter inte rött kött, men väl fågel och fisk, så vi hade tagit med oss sill, rökt lax, olika goda charkuterier från Ingelsta kalkon som köttbullar, prinskorvar, sylta, rökt medvurst, kalkonskinka m m. Jag hade också tagit med mig Abbas hummer-ansjovis så det blev en Janzons frestelse också, vilket är min favorit på julbordet. När julaftonen var över så var också vårt julfirande över. Är man i Thailand så är det svårt att känna någon direkt julstämmning och det var heller inte något som vi saknade.

Vi stannade till den 9 januari, då det var dags att åka hem. Det var med vemod vi lämnade vårt hus men vi visste att vi snart skulle komma tillbaka, returresan var redan bokad och den 28 mars i år åkte vi ner igen. Med oss då var Staffans mamma Lillemor. Vi hade två underbara veckor och Lillemor, som älskar både sol, värme och bad var helt överförtjust i både Thailand och vårt hus. Däremot hade hon svårt för thaimaten, något som var synd eftersom vi som älskar thaimat vet hur smaklökarna sjunger när smaker från ingefära, chilipeppar, koriander, citrongräs och galanga blandas med cocosmjölk. Nåväl, vi kompromissade och lagade mat hemma ganska många kvällar. Jag gillar att laga mat och det blev både gott och trevligt. De flesta gånger satt vi ute på altanen och åt men ett par gånger hade vi en thailändsk vän på middag och de gångerna satt vi inne och åt med luftkondioneringen påslagen. Thailändare har i normalfallet inte råd med AC så de tycker att det är jättelyxigt och härligt att få sitta inne i ett svalt rum.

Eftersom vi hade Lillemor med oss, och det var första gången hon var i Thailand, ville vi visa henne lite mer av landet. Vi hade därför bokat hotellrum på Phi Phi Island i två nätter. Vi bodde på hotel Phi Phi som ligger
alldeles vid piren på huvudön Phi Phi Don. Jag hade bokat rum högst upp på femte våningen med en vidunderlig havsutsikt. Phi Phi blev ju illa åtgånget vid tsunamin och vi som varit där ett antal gånger för flera år sedan, tyckte naturligtvis att det var mycket som var förändrat till det sämre. Mycket av grönskan och palmerna längs stranden var borta och det kändes mer exploaterat, men i övrigt var den lilla byn sig lik igen, och vi hade två jättesköna dygn med mycket sol och bad.

Jag lägger in några bilder från vårt hus och kompletterar senare med några bilder från Phi Phi.