Sommarn som kom av sig...
Jag har senaste veckorna fått regelbundna rapporter från norrland om det fina sommarvädret. Jag gläds med de nära och kära som jag har där, men åt det väder som vi har haft här i Stockholm finns inte mycket att glädjas åt. Vi som bor vår första sommar i den nya lägenheten med två härliga terasser har inte kunnat utnyttja dem många gånger. Maten har vi oftast grillat på gasolgrillen ute och sedan, fort in för att äta. Jag vet att det inte hjälper att klaga, men nog är det märkligt att det känns som om varje sommar är en repris av den föregående. Vi får dock vara tacksamma att vi sluppit det kraftiga regnandet med åtföljande översvämmningar som drabbat sydsverige.
Idag efter frukost var vi så göra-lösa (fiffigt norrländskt uttryck!) så vi bestämde oss för att packa en fikakorg och ta bilen upp till Arlanda. Där har de byggt upp en utsiktsplats för såna som är intresserade av att kolla på när flygplan startar och landar. Både Staffan och jag är mycket intresserade av flyg och tycker att det är en mäktig känsla att höra motorerna dåna och se de enorma flygplanen trotsa naturlagarna och skjuta iväg upp i luften och försvinna bort i fjärran. Man kan inte låta bli att fundera på vilka som sitter i just det där flygplanet från t ex Singapore Airlines, vad de kan tänkas ha för ärenden i bortre Asien, och även fantisera om att man själv fick åka med, bort och ut i stora världen. Att resa är både min och Staffans stora passion och drömmen är (som för många, många andra) att bli ekonomiskt oberoende och kunna resa jorden runt och se länder och platser som man bara drömt om.
Vi fick en mysig timme där uppe på höjden vid änden av startbana 2 och 3, vi drack kaffe och mumsade på Staffans hembakta kardemummabullar (ingen gör så goda bullar som han, tro mig!). Sedan tilltog regnet och vi beslutade oss för att det var slutspanat för denna gång.
Eftermiddagen har jag ägnat åt att göra hemmagjord pasta och till den har vi ätit kyckling-köttfärssås. Det blev mycket gott!
I kväll kan jag rekommendera dig som är nattpigg eller har en inspelningsbar DVD att kolla på filmen "Den gröna milen". Den är efter ett manus av Stephen King, men låt dig inte luras att tro att det är en vanlig banal rysare. Det är en högkvalitativ och gripande film som är mycket sevärd.
För övrigt så gläds jag åt att det nu är endast (hmm...) 54 dagar kvar tills vi får åka tillbaka till vårt älskade hus i vårt älskade Thailand. Vi längtar så vi får hjärteknip!
Idag efter frukost var vi så göra-lösa (fiffigt norrländskt uttryck!) så vi bestämde oss för att packa en fikakorg och ta bilen upp till Arlanda. Där har de byggt upp en utsiktsplats för såna som är intresserade av att kolla på när flygplan startar och landar. Både Staffan och jag är mycket intresserade av flyg och tycker att det är en mäktig känsla att höra motorerna dåna och se de enorma flygplanen trotsa naturlagarna och skjuta iväg upp i luften och försvinna bort i fjärran. Man kan inte låta bli att fundera på vilka som sitter i just det där flygplanet från t ex Singapore Airlines, vad de kan tänkas ha för ärenden i bortre Asien, och även fantisera om att man själv fick åka med, bort och ut i stora världen. Att resa är både min och Staffans stora passion och drömmen är (som för många, många andra) att bli ekonomiskt oberoende och kunna resa jorden runt och se länder och platser som man bara drömt om.
Vi fick en mysig timme där uppe på höjden vid änden av startbana 2 och 3, vi drack kaffe och mumsade på Staffans hembakta kardemummabullar (ingen gör så goda bullar som han, tro mig!). Sedan tilltog regnet och vi beslutade oss för att det var slutspanat för denna gång.
Eftermiddagen har jag ägnat åt att göra hemmagjord pasta och till den har vi ätit kyckling-köttfärssås. Det blev mycket gott!
I kväll kan jag rekommendera dig som är nattpigg eller har en inspelningsbar DVD att kolla på filmen "Den gröna milen". Den är efter ett manus av Stephen King, men låt dig inte luras att tro att det är en vanlig banal rysare. Det är en högkvalitativ och gripande film som är mycket sevärd.
För övrigt så gläds jag åt att det nu är endast (hmm...) 54 dagar kvar tills vi får åka tillbaka till vårt älskade hus i vårt älskade Thailand. Vi längtar så vi får hjärteknip!
