thailandscherloff

...men det beror mycket på var man spenderar dem. Den här måndagen har varit härlig för oss i alla fall. I går på vår dagliga långpromenad gick vi till en italiensk restaurang som också har ett bageri, där de bakar de allra ljuvligaste baugetter. Inget bake-off där inte. Priset är ju förstås ett helt annat än de baugetter som Seven Eleven har börjat sälja, men vilket bröd!

En av dessa baugetter fick i morse lämna frysen för att bli till en härlig frukost. Jag kör baugetterna ett par minuter i ugnen på hög värme så att de återfår sin knapriga yta, matbröd blir ju annars väldigt snabbt mjukt på ytan här, p.g.a. den höga luftfuktigheten. Lagrad ost och rökt kalkon som pålägg, en stor kanna te samt färskpressad juice därtill, sedan var det bara att sätta sig ner och njuta på terassen.

Senare på dagen har vi varit till stan, jag har varit till Bangkok Phuket Hospital för ett envist utslag som jag haft en tid. Det visade sig vara en ofarlig åkomma som är lätt att behandla. Skönt det. Att servicen på detta sjukhus är exeptionell tror jag att jag skrivit om förut, så det ska jag inte gå in på.

När läkarbesöket var avklarat blev det en tur till Tesco Lotus för diverse inköp, färsk frukt m.m. samt ett nytillskott till vårt filmotek. En ny film som heter The International, en action med Clive Owen i huvudrollen. En DVD-film kostar här 299 bath, om det är en nysläppt film, vilket motsvarar ca 65 kronor. Inte att förväxla med de filmkopior som de säljer på turisttråken som jag verkligen vill varna för. Ibland saknar filmerna ljud och ibland är det filmer som är filmade med en videokamera i en biosalong. De filmer som man köper i "riktiga" affärer inne i stan är däremot originalfilmer med samma kvalitet som hemma.

Vi är riktiga film-freaks, och har under åren samlat på oss mer än 500 DVD-filmer. Vissa människor vill inte se en film mer än en gång men vi ser gärna om filmerna när det gått ett år eller två. Vi lägger in en liten post-it-lapp i filmfodralet där vi skriver upp datumet när vi såg filmen, på så sätt kan vi hålla lite koll på vad som kan vara dags att titta på igen.

I kväll har vi ätit middag hemmavid. Vi lagade till kycklig i Panängcurry, en riktig kalasrätt. På bilden här nedanför kan ni beskåda vårt, i köket utförda, stordåd. Det som kanske förvånar den som inte varit till Thailand är att det är dukat med gaffel och sked, men ingen kniv. Thailändare äter aldrig thaimat med kniv och gaffel utan man äter med skeden i höger hand medan gaffeln i den vänstra handen används för att föra upp maten på skeden med. All thaimat är tillredd med köttet/kycklingen/räkorna i sådana munsbitar att man inte behöver skära upp dem innan man ska äta.

- Pinnar då, undrar kanske någon. Nej, thailändare äter INTE med pinnar, även om man nu och då ser svenskar som på våra svenska thairestauranger (eller på flyget ner till Thailand) ber om pinnar för att sedan försöka snofsa till det. Inte något lyckat försök till att vara världsvan kan man väl påstå... Pinnar finns visserligen att få på en thairestaurang, men thailändarna använder dem bara när de äter nudelsoppa, för att få i sig nudlarna. Aldrig annars.

Nu är klockan 21 och det är lika varmt och skönt som när vi kom för en och en halv vecka sedan. Den senaste veckan har det inte regnat något alls hos oss, så i eftermiddag körde vi igång vår självbevattning. Vad händer då, tror ni? Jo, alldeles nyss började det att falla ett stilla regn, så nu ska jag gå och stänga av bevattningen igen. Vår Herre fixar bevattningen denna gång!