Thailändare är skrockfulla
Thailändare är skrockfulla och har en övertro på att vissa siffror medför tur. T. e.x så är siffran nio den allra mest lyckobringande tror de. Myndigheterna brukar ha auktioner där de säljer eftertraktade registreringsskyltar till bilar, t ex sålde man på Phuket nu i mars 2008 en registreringsskylt med siffrorna 9999 för 740 000 bath. Det motsvarar ca 150 000 kronor! En sådan summa är ju stor för oss, och för thailändska förhållanden så motsvarar den ca 3 årslöner för en genomsnittlig thailändare. På bilden ser man hur vackra thailändska flickor presenterar de skyltar som var till salu på Phuket i år.
En annan märklig sak är att när en bil varit inblandad i en olycka, så flockas thailändare runt fordonet för att skriva ner registreringsnumret. Det används sedan när man spelar på lotto! Låter mycket motsägelsefullt för oss, det borde ju vara ett oturstal tycker vi, men av någon anledning som jag inte riktigt förstått, så tror de att det aktuella numret nu är lyckobringande. I thailand fyller man inte i sin lottokupong själv, utan det är lottsedlar som man köper med numret förtryckt. Därför kan inte alla spela med samma siffror/slutsiffror. Är det ett populärt nummer så tar dessa lotter slut i ett nafs. När kung Bhumibols (hans namn uttalas Phoomiphoon) syster, den mycket folkkära princessan Galyani Vadhana, dog tidigare i år, så tog lottokupongerna som hade slutsiffran motsvarande hennes dödsdatum slut mycket snabbt. Vår vän Ngiem var med oss i Phuket Town den dagen och han stannade till hos flera lottoombud, men lyckades inte få tag i en kupong med det åtråvärda datumet.
Mer kuriosa: När en kvinna får en spontan abort, d v s missfall, kan familjen välja att spara fostret i sitt hem. Det döda fostret anses mycket lyckobringande och man tar fram det vid speciella tillfällen t ex när man ska satsa pengar på spel etc. I thailändsk press visar man bilder på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid. Just en bild av en familj med sitt mumifierade foster i centrum, såg jag för ett tag sedan i en dagstidning. När det gäller publcering av bilder så visar man även mycket makabra bilder i tidningarna, t ex kan det vara en ihjälskjuten person som ligger i sitt blod på gatan, eller ett svårt brännskadat offer efter en eldsvåda. Ibland suddar man ut bilden just över ansiktet, men ofta så läggs bilden ut helt obeskuren. Detta känns mycket märkligt för oss, men de har ett annat sätt att se på sådana saker än vi, som gärna vill dölja eller försköna sanningen lite grann, eller ganska mycket t o m.
Det är fascinerande att lära sig om alla olikheter i vårt och deras sätt att tänka och vara, men naturligtvis märker man även att det är mycket som är lika. Thailand kallas ju leendets land. Detta stämmer bra, för visst ler thailändarna ofta och mycket. Men leendet betyder långt ifrån alltid att de är glada. Inombords så känner naturligtvis en thailändare precis som vi sorg och oro i vissa situationer, men de visar det inte på samma sätt som vi gör. Vi har ju lärt oss att det är bra att visa våra känslor, men de har lärt sig motsatsen. Så när de känner sorg, oro, vrede, genans, förolämning etc. så visar de det inte utan visar i stället upp ett brett, vackert leende. Det är deras sätt att behålla ansiktet, att inte låta någon se vad de innerst inne känner. De vill inte själva förlora ansiktet, och de vill heller inte genera sin omgivning genom att visa sin sorg, ilska etc.
Det skrivs ju ofta här i väst att thailändare alltid är så vänliga och glada. Det stämmer ju till viss del, men man ska komma ihåg att ett leende från en thailändare inte alltid behöver betyda det vi tror att det betyder. Men om man som västerlänning är noga med att bemöta thailändarna med respekt och vänlighet, och inte bemöter dem på ett överlägset och nedlåtande sätt, så får man ofta äkta vänlighet och ett varmt, äkta leende tillbaka.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Oj så mycket man lär sig här inne.
I dag regnar det ett fint sommarregn över Holmträsk.
Jag ligger uppe i sovrumet och lyssnar på regenet som smattrar på taket, äter kola och läser en god bok...kram
Postat av: Lotta
Vi får vänta ända till november innan vi åker ner igen. Vilka härliga planer ni har, vad tänker ni jobba med för några slantar måste väl ändå in? Maken går i avtalspension nu till nyår så jag har lagt in om tjänstledighet ett år. Vi får se om det går igenom. Skall då försöka få ett halvtids-jobb därnere av något slag. Hoppas ansökan går igenom, keep your fingers crossed for me....
Trackback
